Ja... Nu är livet inte röda rosor. Jag är sjukskriven en månad nu för att jag känner panik inför mitt liv. Jag är ju som sagt en person som "kräver" rutiner. Och det är långt ifrån just nu.

Det enda som känns som en fast punkt just nu är det enda jag inte klarar av, och det är mitt arbete. När jag sitter på jobbet så går tankarna på hur jag skall vända varenda öre och klara av att fixa mat.

Jag måste bara bli av med ångesten på att jag lever för stunden. Det är inte något jag riktigt klarar av. Jag hittade en fruktansvärt billig lägenhet. Men vad gör det när jag inte ens kan få tag på pengarna att köpa den. :( Ja det är inte lätt just nu. Och så här skall jag ha det i lite över 2 år till... Hur fan skall det gå.

Jag är så jävla glad i att så många ställer upp på mig. Och har förståelse. Kram på er ALLA...

Japp.. Det är en av mina stora intressen som legat på is ett bra tag. Jag samlade på Serietidningen ett tag. Och hade från nästan alla årtionden. Dock inte alla år och då också långt ifrån alla nummer. Det är en serie som tilltalar mig då det egentligen handlar om vad en person kan göra för rättvisan. Oki, den är ju lite overklig då det är EN person och att han slåss mot hela världen. Men just tanken att man kan göra något är häftigt. Sen att legenden är 480 år är ju häftigt. Serie är blandat med fantasi och lite historiska händelser. I några möter han Grim. Sen har träffat shakespear. Det roligaste är att han ofta läser berättelserna för sina barn och då ifrån massiva böcker/krönikor.

Jag skulle vilja sätta mig ner igen och gå igenom alla och en vacker dag kanske skriva ner allt i krönikor. :) Och få dessa i tidsordning.

Det va lite mer om vad jag läser och letar efter på nätet.

Just nu har jag enormt tråkigt och skall se om jag, med hjälp av ett program som heter Sketchup, kan bygga om lägenheten jag befinner mig i.

Har idag tittat på de två nya Star Trek filmerna i rad. Och det finns många fördelar men också mååååånga nackdelar.

För er som inte sett filmerna borde jag inte säga spoiler alert till, för då är ni inte intresserade av Star Trek.. ;)

Det har idag gjorts 12 filmer som räknas som "rena" Star Trek filmer. Och sen har det gjorts 5 serier + 1 animerad serie.

Utöver det så finns det fler filmer och serier skapade av fans. Även dessa har visserligen ordinarie skådespelare.

De två nya filmerna är gjorda av J.J.Abrams och är en nystart för att kunna använda sig av grund karaktärerna Kirk och Spock.

Första filmen är en klar genomgång för att ge en förklaring till de som inte är så insatta i franchisen.

Filmen startar med att man får se Kirks far ehm.. "Kirk" rädda besättningsmän genom att offra sig mot ett tidresande skepp. Detta gör att Kirk själv växer upp utan far, som i orginalserien är den stora orsaken till att han blir officer. I denna film blir det på sätt och vis av samma orsak även här.

Andra filmen är en ren "tribute" till den andra av orginalfilmerna med deras mest omtalande fiende Khan.

Det är många scener som är rakt av kopierade. 

Den nya filmen Star Trek Beyond kommer den 22 Juli och verkar vara helt avvikande från de tidigare filmerna. Det är nu vi kommer få se om de kan bana en egen väg men den nya tidslinjen som gjorts om från den första av J.J.s filmer.

Detta är en värld jag älskar att titta på och ha egna fantasier och teorier om. Jag kan sitta och prata om det hur länge som helst. Jag ser det som en möjlig framtid.

//Sov gott alla.

Detta har varit en stor vecka. Jag började den med att inte kunna gå till jobbet på måndagen. Hade sån ångest att jag itne fick på mig kläder. Kamilla frågade om hon skulle komma över. Det gjorde hon ändå. Nej jag skoja, det va tur hon kom. Jag fick fixat en tid till Närhälsan och fick i mig mat och på mig kläder. Jag blev nu sjukskriven en månad.

Så nu skall jag försöka kontakta vuxenhab, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Så skall vi se vad vi kan göra med allt. Ibland (som nu) så känns det som man bara vill sitta inlåst i ett torn och vänta på sin riddare... Nej men jag skulle mycket väl kunna sitta här dygnet runt och aldrig lämna lägenheten. Tänk om sånna jobb fanns. Nätbutiker finns ju som tur va så jag kan handla allt jag vill ha. Till och med ICA kör ut påsar med exakt de varor du vill ha.. imponerande. Sen bara sitta hemma. Göra de "skit" saker som ingen annan vill göra. Det enda jag INTE vill är att behöva prata med andra. Jag klarar mig på att prata med mina föräldrar, syskon och barn. Och tyvärr gör jag inte det så ofta heller. Jag är en person som lätt kan hamna i skuggan. Mest för att jag kanske vill vara där. Men sen kan jag få idiot tankar om att världen inte klarar sig utan mig. Då måste jag göra mig stor, låta och märkas. "IDIOT".

Nej, En liten lägenhet, internet och 5-6 datorer.. sen klarar jag mig. Vem skall försörja det... Hmmm. Ja.. det är en bra fråga.

Jag har nu sett en lägenhet för 40 000 som jag skrev till. Jag är ju så dålig på att buda. Men jag skrev att jag kunde köpa den för 30 000 utan att behöva komma och titta på den. Så kanske det finns pengar att tapetsera om OM det nu skulle behövas. Jag har gått igenom alla mina papper från kronofogden och får nästan skrämselhicka när jag läser lite.. Tur man inte hamnat hos lyxfällan och fått skämmas inför dom oxå på vilka dåliga val man gjort... Ha ha ha

Nu skall jag sluta klaga.. Kanske skriver lite senare och då om några roligare och (enligt mig) intressantare saker.. Jag är så spänd på den nya Star Trek filmen. :) Vi hörs.

God morgon.

Ibland hatar jag verkligen känslor och sociala regler. Speciellt när de inte är logiska och koncisa.

Jag har som ni kanske vet diagnosen Asperger. Denna utspelar på olika sätt hos alla ”Aspies”. Men vissa grundkriterier måste man ”uppfylla” (låter nästan som ett intagningsprov).

En av dem är en emotionell och social störning. Detta innebär inte att man är känslolös utan mer att man blir överväldigad av känslor som man inte kan sätta fingret på utan då slår hjärnan bakut.

Jag hade ett samtal med min syster häromdagen och pratade lite med henne om detta med sociala regler som man inte logiskt kan följa. Om en Italienare står och flörtar med min flickvän te.x så är det oki. För det är så en italienare uttrycker sig. Skulle jag bete mig på det viset så är jag otäck, äcklig och respektlös mot min flickvän. Observera att jag inte sa något om att italienaren har flickvän. FÖR DET SPELAR TYDLIGEN INGEN ROLL. Italienare, Spanjorer, Fransmän… hos dessa ligger det i deras sociala natur att uppvakta kvinnan. Och bete sig som de är en högre varelse. Detta är något jag tycker är en fin gest mot det kvinnliga könet och ser inget fel i att bete sig på det viset om kvinnan blir glad eller känner sig uppskattad. Detta kan vara en kommentar om att de är fina i håret för att det syns att de bekostat tid och pengar på att få det att se bra ut. Det kan vara för att de piffar upp sitt klädval för en tillställning. Även här för att de lagt ner tid på att känna sig vacker. Det kan vara småbarnsmamman som sitter med dom på lekparken och TITTAR till sina barn. Här för att erkänna och berömma deras energi och ömhet mot sin familj.

Men skulle jag göra detta så tolkas det som att jag bara vill en sak. Ersätta min nuvarande eller som en kåt hingst, bara få kvinnan i säng (eller i värsta fall på rygg).

Detta tycker jag verkar konstigt. Varför får en person uppföra sig på ett sätt men inte en annan? Bara för etniskt ursprung…

En annan sak jag reagerar på är på en arbetsplats. Man råkar gå förbi och höra en arbetskollega säga till en annan att den är konstig/knäpp/ful osv… Och de båda skrattar… Dagen efter så pratar jag med personen ifråga och kommenterar på samma sätt att han/hon är konstig/knäpp/ful. Detta är helt plötsligt fel. Orsak? Jo det kan vara allt från att dessa personer jobbat ihop 2 månader längre än vi har. De kanske umgås efter arbetstid. Eller de är så ”dom” är.

Alla dessa sociala regler är en utmaning. För det finns inte bara svarta eller vita regler. Och man kan heller inte göra allt svart eller vit.

Jag förklarade för min syster på samma sätt som jag förklarat för min chef och vissa arbetskamrater.

OM jag hamnar i en social situation som för mig är ny. Så är det som att ställas inför ett nytt språk.
Vi förenklar detta lite. Jag började jobba i en grupp på 5 personer. Detta kallar vi för Svenskan.

Det tog ett tag innan jag lärde mig vem jag kunde säga vad till och speciellt HUR jag skulle säga det. Ibland kunde jag säga det öppet, ibland var vissa saker ok via Mail. Och ibland fick man absolut inte säga vissa saker om kollegor från annan ort var på besök.

Plötsligt blev det anställd en ny person. Denna person kunde vara äldre, yngre, ha en annan utbildning eller var av annat kön. Nu blev det genast lite svårare. För en ”normal” människa så visste man automatiskt vilka grammatiska förändringar som fanns i det nya språket. Men för mig blev det att sätta mig och gå igenom ALLT från början. I det nya språket visste jag inte om jag kunde använda mig av svenskans ”dåtid”. Eller var det nya grammatiska regler. Var skillnaden som mellan svenskan och norskan? Eller var det som svenskan och danskan?

Idag sitter jag i ett team med ca 13 personer. Jag säger ca: för jag vet inte riktigt vad som innefattar mitt team längre. Jag vet inte om det är någon som sitter över mig? Om vi 3 grupper som jobbar på platsen jobbar ihop? Detta har plötsligt gjort att jag inte vet om vi pratar ett skandinaviskt språk? Eller om vi till och med gått över på finska/lettiska/ryska eller rent av kinesiska…

Det kan låta löjligt för en annan. Men det tar ett tag innan jag fattar om skillnaderna är små eller stora. Detta beroende på hur mycket omgivningen orkar med mina ”samma frågor” hela tiden.

Jag fick en kommentar för lite över 1,5 år sen.
”Det jag förstått om Asperger är att dom vill bli behandlade som vanliga människor…”

Detta stämmer. Precis som en fotbolls spelare skulle vilja bli behandlad som Zlatan är. Eller som alla kvinnor vill bli behandlade som män.

Men vad en person vill och vad en person verkligen kommer att klara av är två olika saker.

Jag har i dagarna fått veta att vi skall flytta till sjukhuset och jag skall få ett eget rum. Eller ja… det är gammalt. Vad jag inte har ens brytt mig om att fråga är hur det skall hanteras med luncher. Under mina år på arbetet har jag inte ätit lunch i restaurangen en enda gång. Eller jo… jag har försökt. Men jag har problem med att folk ser mig äta. Därför äter jag alltid på mitt rum. Jag har nu fått veta att mitt rum på sjukhuset är inglasat. Det är troligen inte ok att ha draperier eller skydd för fönstren. Och man får absolut inte äta vid sin arbetsplats.

Detta innebär att jag inte kommer äta lunch på arbetsplatsen. Efter maten brukar jag sova 20 minuter. Detta kan jag ju inte göra i ett rum alla går förbi och tittar in i hela tiden.

Vi skall flytta i september och jag har panik som fan redan nu. Jag arbetar ofta under mina lunchraster för att jag inte gillar avbrott… men i fortsättningen kommer detta inte kännas som ett eget val utan ett ”krav”. Sitter jag på min stol så skall jag jobba. Har jag rast skall jag lämna rummet.

Förlåt men nu har jag skrivit lite om hur min asperger påverkar mig idag.

Kram.

Har suttit hela kvällen och natten till idag och kollat på att programmera och underlätta arbetsuppgifter som vi gör fram och tillbaka hela tiden. Det har gått bra. Så jag är nöjd. Har suttit med access databaser och lekt med. Det enda jag glömt är att skapa pdf filer. Men kanske får till att göra det under dagen. Nu är jag på väg till mor och far. Får sitta och titta på snöfallet på centralen i en timme. Innan nästa buss bara. 

Tänk om jag kunde tjäna lite extra på kvällar och helger. Jag kan skapa små register/program till småföretag och föreningar. Jag har c kort och taxi. Är någon intresserad så hör av er.

Hej.

Ja, då skall vi se vad det här tar vägen. I flera veckor har jag funderat på att skriva av mig ilska och frustration. men det har inte riktigt blivit så. Tur är kanske även det.

Mitt liv har tagit måånga turer och jag vet ärligt talat inte riktigt vart det är på väg. Men jag vet att jag har många underbara vänner hos mig som både stöttar och hjälper mig på vägen.. Jag vet också att det tillochmed finns dom som vill leva det åt mig med.. Ha ha ha.

Jag har nyligen varit på väg att skilja mig, bli tillsammans igen. skilja mig, för att nu till slut bli särbo. Och det har varit tuffa månader. Och som sagt är det säkert inte slut än. Jag bor i en lägenhet i Mariestad tillfälligt då jag har en Underbar arbetskamrat som ställer upp. Önskar jag skulle kunna visa dom någon dag hur mycket det betyder för mig. Den dagen kommer... Jag jagar däremot efter ett eget boende. Men som min situation ser ut så är det svårt. Så om någon läser detta och har ett litet hus på landet att hyra ut eller en lägenhet så vore det underbart. Ja, jag ligger hos kronofogden. Ja, jag har betalningsprick. Men om det spelar någon roll så har inget med hyran att göra.

Just nu kan jag inte komma på vad jag skall skriva.. Eller tvärt om. Jag måste sortera om HUR jag skall skriva det. Till nästa inlägg.. Ha det gött och krama varandra i trafiken.

Japp.. Förra veckan började jag med en ny praktik. Eller rättare sagt min första. Jag hoppas på att det blir den sista med, och att jag får stanna här. Det va underbart här. Jag har ett eget rum med nyckel.. Det du pappa... Där slog jag dig..;) Hehehe.. Får inte låta detta gå mig över huvet bara.. Men jag har en fru och barn som tar ner mig på jorden snabbt.;) Jag sitter för tillfället och gör ett underhållsarbete för att hjälpa till. Men sen är det väll meningen att jag skall hamna inom supportgruppen. Jag hoppas verkligen att jag får hamna inom IT avdelningen sen.. Här finns MYCKET som skulle kunna hjälpas med.. Visst.. Vissa saker skulle kosta lite pengar. Men vissa saker skulle kunna lösas med tid bara... Bara en sån sak som Microsoft. Inte för att snacka gojja.. Men jag sitter med en Windows XP och Office 2003. Snälla.. Varför skall man ha support på så gammla program när inte ens Microsoft gör det.;)

Men nog med det. Jag har skitkul och hoppas på att få stanna här länge..:)

//Togge