Varför kan jag inte sova... Sitter och tittar påen massa filmer men börjar bara titta på dom... För mycket rullar runt i huvet på mig just nu. Jag mår enormt dåligt och fattar inte hur jag skall ta mig igenom dag för dag. Jag önskar jag kunde vrida tillbaka klockan 2 år... Va mycket jag hade gjort annorlunda. Jag vet inte ens vad jag skall skriva, det snurrar för mycket och jag känner mig värdelös och patetisk som har dessa tankar. Jag kanske skall ta och gå ut och gå en stund.. Detta blir för mycket.

Hej... Nu skall du som läser detta inte ta detta som självömkan. Jag kan givetvis känna ibland att det är synd om mig själv som har hamnat i denna situation. Jag har själv satt mig här. Jag har gjort många dumma saker i mitt äktenskap. Jag har flörtat skämtsamt med tjejer. Jag har betett mig på ett opassande sätt vid några tillfällen. Jag har Asperger. Vilket inte ursäktar mitt sätt. Däremot förklarar det en del. Ofta så innebär det att jag måste tänka mig för en eller två gärna tre gånger innan jag gör något. Jag måste tänka som när man spelar schack flera drag. Detta kan göra att man ofta ses som att man tänker bara svart eller vitt.. Men det kan ibland också se ut som man går till överdrift. Jag gjorde en dum sak i början på vårt förhållande. Något jag själv inte till en början såg som fel. Men jag kan idag förstå var det blev fel. Jag är en väldigt kramig människa. När jag började träffa min stora kärlek så hände det att jag va och hälsade på när hon hade vänner där. En av hennes bästa vänninor var ofta där och drack kaffe. När jag kom kramade jag därför båda två. Detta är något jag kan göra även mot killar. Nu är det visserligen så att de killar jag kramade tydligen inte spelade någon roll. För DOM va sånna. Vi hade ett skämtsamt sätt att skoja om sex och kunde ibland gå in för att chocka och genera varandra. Jag fick ganska tidigt reda på att jag inte var ensam att dela säng med henne.. även om det bara hände EN gång. Denna kille fortsatte vi att umgås med. Det sexuella skämtet är en del av mig och jag såg skillnad på att ha sex inom förhållande och när man inte va i det. Så jag såg honom aldrig som ett hot. Däremot sågs det alltid som ett hot om jag skojade sexuellt mot en annan tjej. Oavsett om det är en tjej vi båda ser samtidigt. (Du behöver inte bete dig så framför mina ögon som om jag inte va där). Eller om det skulle ske via telefon medan kärleken va på jobbet. (Betyder jag inget när jag inte finns där?)

Jag anser att mitt första stora fel va när jag dumt gick ut på internet medan min min kärlek hade blivit min fru och låg på sjukhuset på grund av en operation. Jag skall säga som det är. Jag var givetvis orolig för hennes liv men fick veta gång på gång att det inte va en livshotande operation. Det är klart. Alla operationer har risker. Jag satt hemma och väntade på ett telefon samtal om uppvaknande. Medan jag satt hemma som sagt gick jag ut på internet. Som alltid då gick jag ut på Facebook. Vid detta tillfälle fanns det en applikation som va lite mer för 18+. Man kunde lägga ut bilder på sig själv både påklätt och mindre påklätt.. Sen kunde andra flörta med varandra. Både jag och min fru va medlemar. Jag gick in på den sidan som hade blivit en vana. (Enligt mig precis som att spela farmville och andra spel.) Oki. Detta är inget SPEL. Det är levande personer bakom dessa bilder. Jag vet. Jag gjorde fel. Jag såg en bild på en tjej vars fötter va halvt nedborrade i sanden. Jag kommenterade på bilden. Och fick ganska snabbt ett svar. Detta tillhörde inte vanligheterna. Jag skrev tillbaka och efter ett par gånger så frågade hon varför jag skrev just till henne. Jag påpekade att jag såg bilden på hennes fötter och berättade att jag gillade fötter. Och gillade att olja in och massera dom. NU kom felet. "Och dina skulle jag inte ha något emot att massera". Ja. Min fru låg på sjukhuset. På uppvaket. Detta va INTE det smartaste jag gjort. När min fru vaknat så ringde hon. Vi pratade en stund. Jag lovade att komma in morgonen efter och vi lade på. Jag loggade ut från internet och gick och la mig. Jag tänkte inte mer på allt som hänt. Jag åkte dagen efter in och hämtade min fru. Och vi åkte hem och satte oss i soffan. Höll om varandra och jag va glad att hon kommit hem igen.

Någon dag senare så såg jag på mina medelanden att jag skickat till denna kvinnan igen. Jag gick in och läste och upptäckte att det va min fru som skickat till henne där hon förklarade att jag va gift. Att hon varit inne på sjukhus och att jag va sjuk och hade Asperger. Om hon ville ta över skiten så var hon välkommen. Detta gjorde ont på många sätt. Jag är inte stolt över det. Men jag blev lite glad att min fru reagerat på ett sådant sätt att hon skällde ut kvinnan. Och att jag faktiskt betydde såpass mycket för min fru att hon va berädd att konfrontera henne. Jag fick allt mina fiskar varma när jag kom hem. Men det va jag värd. Men bara det att hon gick till angrepp mot kvinnan gjorde att jag fick en ny upplevelse och bekräftelse av vår kärlek. Även om den mycket väl kunde vara över när jag kom hem. När jag kom hem och blev tvungen att förklara mig så gjorde det ont. Det kändes som man fick en utskällning av pappa när man va liten. Och det enda man kunde svara var, "jag vet inte". För jag vet faktiskt inte idag varför det blev så där. Jag vet var och när jag gjorde fel. Men jag vet inte varför.

Jag har gjort fel ett par gånger efter det. Men precis som Emil i Lönneberga, så gjorde jag aldrig samma fel (hyss) två gånger. För även om jag är dum så lär jag mig av mina misstag. Samtidigt som jag förstår att man måste ta ansvar för sina misstag.

Jag såg en bild/video idag som jag delade på Facebook som gjorde lite ont. Det va en kvinna och hennes barn som va i vattnet och lekte. En man som höll i kameran sa till tösen att han skulle skicka en hälsning till hennes pappa. Och undrade om hon ville säga nått. Detta gjorde hon. Sen frågade han mamman om hon ville säga något. Hon berättade att han skulle komma hem för att hon saknade hans kropp. (Jag tar det som hans närhet, Kram som Sex). Pappan/maken ligger i den amerikanska armen som dykare tydligen. För plötsligt reser han sig ur vattnet bakom dom i full mundering. Och alla kastar sig om halsen på honom.

Trots allt som hänt i mitt äktenskap, så va det samma känsla jag fick varje gång jag kom hem från arbetet. Jag fick en lång kram och kyss. Vid bordet fick jag samma fråga varje dag. "Hur har det varit på jobbet". Jag har ett jobb där jag sitter bakom en dataskärm och gör samma sak dag ut och dag in. Jag är på grund av min asperger väldigt asocial, vilket gör att jag oftast inte pratar med någon om fritid osv. Det är klart att det hände. Men det va så jävla ovanligt att man kände att frågan från min fru va onödig. Det hände inget. Idag heller. Är jag så värdelös att andra killar alltid har något att berätta och att min fru saknar det? Som tur va så va det en känsla jag ofta vände mot mig själv och jobbet. Men tyvärr hände det att hon fick ta del av det dåliga humöret och känslan.

Idag sitter jag som sagt ensam i min lägenhet. Jag har blivit erbjuden att få den frågan nästan varje dag. Problemet är att jag lärt mig varför frågan vid matbordet va så viktig för mig. Och den känslan kommer jag aldrig att förstå eller uppskatta via telefon eller från en vän. Mitt svar till den personen kommer troligtvis bara bli. "Det skall du skita i". För det har dom inte med att göra. Jag vet att jag inte är smart nog att avancera mig i mitt yrke. Jag vet att jag inte är intressant nog att kunna fylla ett samtal vid middagsbordet. Och jag vet att mina åsikter inte kommer att förgylla deras betydelse som stöttning. Vilket innebär att oavsett vad jag berättar vid matbordet så kommer jag bara uppehålla denna VÄN med tid som dom skulle kunna tillbringa till något eller någon annan. Och jag vill inte ta plats. Jag va nära på att skriva att jag inte ville ta plats. Men jag är faktiskt så egoistisk att jag vill ta den platsen. Men jag har inte rätt till det.

Jag vet om att jag är ensam idag. Och nu kommer MÅNGA tänka att det är du inte alls. Några kommer säkert skriva till mig med och berätta att dom alltid finns där för mig. Men nu menar jag ensam i min lägenhet. Någon som finns där och frågar hur min dag varit. Någon som håller om mig. Eller som jag kan få hålla om. Någon som sitter i soffan med mig och tittar på film. Som ligger med huvet mot min bröstkorg eller i mitt knä. Någon som kysser mig och säger att jag är bäst. Någon som finns där för att HON vill det. Inte för att jag behöver det.

Jag har många i min familj. Men jag är ensam. Enda sättet jag kommer att komma igenom detta är att jag fortsätter vara ensam. Som jag skrev innan. Allt för mig är svart eller vitt. Och som i schack måste man tänka många steg i förväg. De behöver inte vara "rätt" eller stora. Men precis som tjejen med fötterna. Felet var inte att jag sa fel sak till fel person. Felet var att jag gick ut på Facebook för att jag var ensam.

Och precis som den gången så måste jag vara extrem och göra på detta sätt. För skall jag inte vara klängig och gråta hela tiden så måste jag plocka bort mig ur ekvationen helt. NEJ. JAG SKALL INTE TA LIVET AV MIG ÄVEN OM JAG VILL.

Jag måste inse att mina känslor inte påverkar henne. Och att hennes inte påverkar mig. För det gör dom. Hur små dom än må vara. Så kommer jag alltid vända allt till att hon vill ha mig och vill försöka igen. Och det vet jag just NU att hon inte vill. Och det komer bara såra alla.

Ja då va midsommar över och jag är helt oki. Jag bestämde mig för att inte dricka något. Och tror det va en bra ide.

Jag satte mig istället och titta och läsa mycket om olika saker. Jag är ju rätt intresserad av nya hårdvaror till datorer. Och fick själv en del funderingar på vad man skulle kunna titta på.

När det gäller dator såg jag direkt några saker jag funderar på. Jag skulle gärna vilja testa den nya Microsoft leksaken Hololens. Jag har läst mycket om det nu och den största besvikelsen jag ser är att det är en begränsad yta som man kan se sitt hologram. En person som fått testa det har t.ex fått vrida huvet för att kunna se hela sin ritning av en bro. Så av hela glaset på glasögonen så är det bara en liten ruta mitt i som visar det man vill se. Ingen ide att vrida på ögonen. Utan man får vrida hela huvudet för att kunna se. Inte riktigt vad dom gjorde reklam för. Men Microsoft säger direkt som svara att det som släppts bara är en prototyp. Jo, det kan jag väll förstå. Men det som är släppt är till utvecklare av programmen. Hur skall man kunna programmera utan att veta hur mycket som kan visas samtidigt?

Andra "leksaker" är Slide n joy. Detta tyckte jag va en cool sak. Man sätter en magnetisk platta bak på en bärbar dator. Jag antar att den även borde fungera på en stationär skärm. Sen kopplar man den till datorn med en USB kabel. Man kan sen dra ut dubbla skärmar från plattan och plötsligt har man tre skärmar bredvid varandra. Dessa kan man sedan vrida som man anser det behövs. Man kan vinkla dom så man kan visa andra vad man presenterar. Istället för att alla skall behöva stå bakom ryggen på dig. Länk till detta: http://slidenjoy.com/en/ 

Jag arbetar mycket personligt på Microsoft Surface och är därför väldigt begränsad till en USB port. Jag har haft många funderingar på att köpa en splitter. Men jag såg en cool sak som vore roligare. http://getinfiniteusb.com/

Man köper en USB kabel för varje enhet.. Ja givetvis går det att köpa en, men det är skönare att ha en speciellt till en enhet. När man kopplat in usb kabeln i datorn så ger den även en öppning för en ny USB. Man kopplar ihop dom i varandra.. Det är snyggt.

En annan leksak är en smart lösning för dom som arbetar mycket med både tangentbord och mus. Varför inte slå ihop dom. http://www.keymouse.com/

Detta kräver en liten övning då det ser ut att vara svårt att se var tangenterna sitter på "musen". Frågan är väll om de finns för svenska bara... :)

Teknik nörd som jag är så skulle detta vara en rolig sak att testa. ;) http://www.intel.com/buy/us/en/catalog/desktop/computesticks?_ga=1.202128660.487766190.1466859200

Detta är en dator i form av en sticka. som du kan koppla in i vilken skärm/tv som helst med HDMI anslutning.

En onödig leksak är Mus Scannern. :) http://www.d-toi.com/zcanwireless.html

Här finns inte mycket att säga då den blir överflödig om man köper keymouse ovan.

Det finns många leksaker som man faktiskt kan använda på riktigt och inte bara för att det ser snyggt ut och för att visa att man har pengar att köpa onödiga saker som sen flyttas för att man inte orkar byta batterier eller för att det bara går att använda för en i taget.. 

Jag skall tillbaka och titta på "nya" leksaker.

Ja förästen. Jag tittade lite på saker som skulle göra det säkrare för bilförare i trafiken. De flesta gällde hur man kan hantera och placera en telefon. En va att använda framrutan som skärm. Jag började då söka på night vision. Och det visade sig att Audi A8 har detta. Men att kameran finns på instrument panelen. Oki.. Du skall ju titta där ibland för att hålla koll på hastighet osv. Men vore det inte snyggt att ha ett "filter" över framrutan som man kan både se det som finns framför en, men även värmekamera, night vision. Den kan även visa instrumentpanelen längst ner på rutan. När du tittar ut där ser du ju bara motorhuven ändå. En linje kan "ritas" för att visa var dina däck möter vägen för att hindra att du kommer utanför väggrenen. Handikappade kan få växelspak, som formel 1 bilarna, direkt på ratten. Varför inte göra det som standard. Så man inte behöver släppa ratten.

Jag är så jävla dum. Jag hade kontakt med henne igen. Och det va omtumlande. Hon vill vara vänner och säger att det finns ju inget som säger att det kanske inte skulle kunna bli vi igen... Efter lite för många så tog jag mod till mig och avblockerar henne och skall skriva på hennes sida.... och ångrar mig direkt... En kille hon sagt att hon inte klarar av har hon blivit vän med igen. Och detta ändå efter att hon dumpar mig för att jag borde fattat att jag inte kunde vara vän med en tjej. Nej det här funkar inte. Jag sårar bara mig själv hela tiden. Fattar inte. Seriöst. Jag vill inte detta längre... Till och med han fick mer... Skit liv.

10 år förlovning idag... skall nog fira med några till...

Ja här blir det inte mycket sömn. Jag fick lite extra pengar denna månaden och tänkte jag skulle testa en ny grej. Så jag satte in 1000 kronor på Bet365. Jag kan ju lungt säga att det troligen inte blir någon fortsättning på detta. Ha ha ha.

Nu sitter jag och tittar på CSI på tv. Går igenom lite programmering på datorn. Funderar på att ta något att äta. Kanske jag tar och går ut en sväng. Jag fattar inte varför det skall vara så här.

Jag vet inte vad jag vill göra längre. Jag har sökt ett par olika jobb. Runt hela sverige. 2 jobb i Göteborg, 1 i skövde, 2 i stockholm. Har till och med sökt 1 utomlands. Det är visserligen bara som lärare. Men ändå.

Just nu är allt långsamt. Jag vill att denna helgen går över fort. Tänkte mig inte för. Men fredagen är ju en röd dag tillochmed.. så inte fan kunde man gräva ner sig i arbete... skall försöka hitta på nått att göra... Eller kanske ta ett par sömntabletter och sova igenom dagen. Nej. Det är INGEN bra ide....

Jag ska hitta något som gör att jag kan gå vidare. Jag vet att jag låter som en snyftande skiva som hackar.... 

Vad skall jag skriva för upplyftande nu då.. Star Trek... Om en månad kommer den nya Star Trek filmen. Några kommer säkert bara rynka på näsan nu och klia sig i hårbotten. Men jag tycker nog att detta börjar bli mer och mer likt enbart Sci-Fi. Vad menar jag med det då? Jo. Det är framtid. Det är laser, det är rymd, aliens. Inget nytt verkar hända. Tänk er den första orginal serien. Den kom 1966 och redan då hade Gene en vision om saker vi har idag. Vi har Mobiltelefon. Vi har Bluetooth headset. En översättare mellan språk (alien?). Elpistolen. Sen finns det saker från TNG som verkligen tog fart. Dator platta, nål lösa strutor, replikator och hologram.

Men ju fler serier det kom och de nya filmerna så är det mest bara sci fi och utvekling på det som finns i de gamla serierna eller förändring av det som redan finns i dag. Men jag tänker givetvis se den. För det är ju ändå Star Trek.

På samma sätt som jag måste se nästa "Alien" film. Fortsättningen på Prometheus. Önskar den filmen kan knyta ihop med första filmen.

Kanske skall ta upp Fantomen igen.. Fixa något program. Nej jag vet inte... Kanske skall få 40 års kris och satsa på MC kort igen.

Ja. Jag har programmerat till och från i lite olika program genom åren. Började med Basic, Borland Pascal, visual basic, html. De senare åren har det blivit mer Visual Basic, VBA och C#.

Programmera är väll egentligen fel att säga. Jag har en formåga att lära mig kod. Sen kan jag pussla med den kod jag kan. Jag är en typisk programmerare som lär mig enkelt vad 1+1 är. När jag lärt mig det vill jag plötsligt lära mig att programmera ett program som räknar ut gånger... Men då jag inte kan programmera gånger så blir det en längre kod med addition. Togge och hans metaforer och konstiga förklaringar. Oki...

Vi säger att jag lär mig att programera 2+3. Sen vill jag skapa ett program mitt i programmet märker jag att jag måste räkna ut 8*5. Detta är nu en ny kod. Den kan jag inte. Men jag kan 8+8+8+8+8. Istället för att sätta mig och lära mig så skriver jag så. Problemet nu är att jag kan ju faktiskt missa en 8. Och allt skiter sig.

Jag skapade ett program på jobbet en gång som skulle skicka mail till användare som hade fakturor som va på väg att förfalla. Listan plockade jag ut från en webbsida. Problemet va att den listan inte hade mailadresser. Så jag tog ut listan och lade in den i Excel. Sen tog jag ut en ny lista med användare och deras mailadresser. Denna listan lade jag också in i Excel. Jag skrev en formel i Excel som hämtade upp vilken mailadress som tillhörde användarna i faktura listan. Problemet va att jag skapade den formeln i en egen kolumn utanför faktura listan. När allt var klart så skulle jag nu sortera bort en massa olika fakturor. Fakturor där varor inte kommit in. Speciella fakturor till speciella leverantörer osv. Sen sorterade jag i bokstavsordning osv... Efter ett tag så kopierade jag nu all information från detta sorterade bladet över till ett nytt blad. För det va egentligen bara 4 kolumner jag ville ha. Jag tog ut dessa 4 och sen lade in dom i mitt program och började skicka ut mail till användana om att dom skulle kontrollera sina fakturor. Detta låter som en jättebra idé eller hur. Programmet har jag nu skapat för att det kan bli allt från 150 till 350 mail som skall skickas ut.

Så vad är då problemet? Jo... Det va så här.

Första listan jag plockade ut med fakturor och användare. Den satte jag filter på. Vilket innebar att jag kunde sortera alla fakturor i sifferordning. Jag kunde sortera och se vilka som var äldst osv. När jag sedan lade till en kolumn med en formel som skulle hämta mailadresserna från ett annat blad. Så blev det inget automatiskt filter på den kolumnen. Så när jag började sortera fakturorna så följde inte formel svaren med.

Detta resulterade i att faktura 1,2,3,4 fick mailadress ordning 1,2,3,4. Sen skulle jag lägga dom i Leverantörs ordning. Det visar sig då att faktura ordningen blir 1,3,4,2 och 1 och 4 skall bort. Nu får med andra ord faktura 3 mailadressen till användare 2 och faktura 2 får adress till användare 4.

300 mail gick ut till fel användare. Smart.. :(

Jag vill därför lära mig programmera. Men att lära sig själv och ta hjälp på olika sidor är värdelöst. De flesta blir sura för att man ens frågar efter hjälp. Dom ser det som att man vill att dom skall skriva koden för en. En del säger bara snabbt och enkelt att "det går inte". Jag har flera gånger bevisat att man kan programmera det omöjliga. Problemet är bara att jag gjort 6 olika steg innan jag kommer rätt. Och det borde finnas lättare steg. Men ingen verkar vilja brainstorma med mig... Ja det är synd om mig.. Så nu skall jag försöka lära mig från grunden. Jag har skaffat gymnasie böcker för Programmering 1 (A+B) sen skall jag skriva in mig på distans kurs på Lernia och backend programmerare.

När jag hörde talats om MCSE år 2000 så sa jag till en kille jag "jobbade" med på Datorteket i Falköping att jag skulle fråga arbetsförmedlingen om de gick med på att låna mig 4 datorer och stå för utbildningsmaterial. Killen sa till mig att det inte går att lära sig sånt själv. Jag tjatade på AF och 1 år senare hade jag mitt MCSE i NT4. Exchange server(mailserver) och TCP/IP.

Jag vet att det är svårt att lära sig. Men skall fan inte låta något stoppa mig.

Jag skall skapa ett program som mina kollegor blir glada för att få använda.

Hur ser mitt liv ut annars... Jo jag råkade ut för en sak idag som jag faktiskt aldrig trodde. Jag känner mig ensam. Och det är inte kroppligen. Jag vet att jag bor ensam och att min skilsmässa går igenom i veckan. (Vår 10 åriga förlovningsdag är på fredag). Men jag har också fått veta att kvinnan jag älskar och saknar låg på sjukhus förra veckan för att hon hade lunginflamation. INGEN berättade detta för mig. Jag vet att jag håller mig undan henne. 10 månader innan vi blev ihop sa jag till henne att det skulle bli vi. Jag jagade och väntade på henne. Och gav aldrig upp. När jag gjort fel ( och jag har gjort fel ) så har jag bett om ursäkt flera gånger. Hon har gett mig fler chanser än hon borde. Efter 10 år och att hon nu begärt skilsmässa så lovade jag mig själv att ge henne och mig det utrymme som behövdes. För henne för att jag givetvis skall hoppas att hon känner sig säker på om hon vill ha mig igen. Och jag ger mig utrymme för att inte kräla och be henne ta mig tillbaka och "skrämma bort" henne. Men en sådan sak att hon ligger på sjukhus över natt. Och att det är så allvarligt att hennes mamma sover över för översyn. Och INGEN säger till mig. Jag ville bara få känslan över att jag va värd att kämpas för någon gång av någon annan. Men ingen verkar vilja kämpa för mig... Jag vet att det inte är någon som kan tvinga någon att älska mig. Och att alla fått höra av mig att jag måste släppa taget. Men under hela min uppväxt och även under mitt äktenskap har alla sagt att dom kan läsa mig som en bok.. Vad är det för jävla bok jag lånat ut nu då....

Detta kändes verkligen som att vara helt ensam.

Jag va ute och gick i lördags. Och kände plötsligt att jag inte orkade mer nu. Allt va över. I desperation skickade jag ett sms. Jag har alltid sagt till min mamma att hon inte behöver vara orolig för att jag skall ta livet av mig.. För med min vanliga otur så vinner jag på lotto dagen efter. Och detta sms va min lotto dragning. Jag skickade sms:et och stängde av min telefon. Sen bestämde jag mig för att jag inte skulle starta telefonen förrän jag kom hem igen. 4 timmar senare var jag hemma... och startar upp telefonen. Jag hade fått svar. Tänk om jag inte hade klivit av spåret. Då hade jag aldrig fått se svaret.

Ja. Jag har haft en tuff period det senaste och har tyvärr gjort en hel del funderingar.
Vad har jag då kommit fram till? Jo…

Jag tror att de flesta som läser detta redan vet att jag har en diagnos som heter Asperger. Och jag har i dagarna hittat begränsningar i mitt liv som troligen den ligger till grund för. Det är INTE en ursäkt utan mer ett sätt för mig att förstå varför jag reagerat som jag gjort.

Jag har i 10 år varit gift med en underbar kvinna som tyvärr har bipolär sjukdom.

I hennes fall utspelar den sig lite grann i att hon får behov av att umgås med nya människor och vara social. Hennes syn på pengar är att man använder de man har i plånboken till dess att de är slut. Skulle det ske att man inte har pengar till något viktigt så finns det alltid sätt att lösa detta. Det löser sig.

På grund av en händelse för ett år sen har jag tyvärr börjat straffa mig genom att hålla mig mer och mer för mig själv. Jag har trott att jag mår bäst i att bara finnas för familjen. Men detta är lite av ett missförstånd även av mig själv.

Jag har inte försökt ta plats. Utan funnits som gubben i lådan. Om någon behövt mig så har jag ”poppat upp”. Behövs jag inte så går jag undan. Gräver ner mig i datorn eller soffan eller liknande.

När min fru velat gå ut och träffa folk så har jag trott att jag inte skall med för att jag kommer ta plats. Jag kommer säga fel saker. Jag kommer göra fel. Jag kommer att hindra folk för att säga och göra det DOM vill…. En enkel förklaring är detta med att gå ut och dansa. Jag gillar inte att dansa bland andra.. Eller rättare sagt stå och hoppa. Jag dansar gärna med en partner. Men att bara stå och hoppa och sparka med benen är inte min grej. Men jag vet att min fru inte ville gå ensam. Så då följer jag med. Då jag inte vill dansa så blir jag tillbaka dragen och hoppas på att hon skall dansa med andra. Jag kan sitta vid bordet eller vid baren och se henne ha kul. Men detta tar hon då som att jag är ett hinder och hon känner sig tvingad att sitta med mig. Om det kommer folk för att prata så tycker jag det är oki. Men är det ett ämne jag inte förstår eller vet mycket om så är jag tyst och försöker att inte ens dra till mig en fråga. Utan tycker att min fru och dom kan prata. Då anser jag vara oförskämd och tråkig.

Nu har jag börjat jobba igen efter att vi gått isär. Jag har skickat in papper för skilsmässa och avgiften är betald. Den borde gå igenom när som helst. Jag har också medvetet tyvärr klippt alla kontakter jag haft med min fru (ja, jag kallar henne fortfarande det). Vi har ekonomiska band. Men de är inget man behöver prata om. Det kommer räkningar varje månad. Det är bara att betala till den dagen alla gemensamma räkningar är avklarade.

Jag har efter detta insett att jag har haft en missuppfattad syn på diagnosen.

Jag har alltid känt att jag är en person som kan ha flera bollar i luften samtidigt. Men jag har alltid jämfört det med att jag kastar upp bollarna i var sitt rör. Efter ett par kast så har jag lärt mig i vilken takt bollen kommer ner. Och kan då blanda in ytterligare en boll. Och det visar sig att jag varit blind i att se att det även gäller familj och arbetslivet. Jag har den inställningen ifrån min uppväxt att jag skall ta hand om min familj och finnas där för dom. Tyvärr har jag nog tolkat den delen annorlunda från min pappa. Om min fru mår dåligt så kände jag att jag var tvungen att finnas där. Men det innebar också att jag var tvungen att vara DÄR. Satt jag på jobbet så tänkte jag hela tiden på hur alla mådde, vad de gjorde. Jag var alltid på alerten och beredd på att kasta mig in i bil eller på bussen för att kunna komma hem. Detta gjorde att mitt arbete blev lidande. Jag blev disträ. Jag fick ofta huvudverk och stress symtomen i form av panikångest. Då kändes det som det var bättre att vara hemma. Vilket innebar att jag kände ett svek mot min arbetsplats och mina arbetskamrater. Jag jobbade därför hemifrån så mycket jag kunde. Detta utan betalning då jag egentligen var hemma och sjukskriven.

Min fru behövde mig inte alltid. Men däremot så mådde hon så pass dåligt att när hon behövde mig så spelade inte min närvaro någon egentlig roll. Hon skar sig, hon grät, hon var arg, hon spenderade pengar eller satt och skapade nya kontakter på nätet. Sen satt jag och höll om henne när allt brakade samman.

Vad är det då jag kommit underfull med. Jo. Jag antar att en person med Asperger har och kommer alltid ha problem med att göra flera saker på en gång. Missuppfatta mig inte nu. Det kan se ut som vi har en enorm simultankapacitet. Men det krävs övning, rutiner för att klara det. Spontana simultanförmågan finns inte. Det är den som ställer till det. Morgon rutiner finns. När jag är klar med dessa så tar man på sig skorna och går till jobbet. Där är det bara rutiner på jobbet som finns. När klockan klämtar så åker man hem. Där finns rutinen att finnas till för sin familj och ställa upp. Under dessa olika perioder får inte rutiner blandas. För att jag skall kunna ta med mig frukost till jobbet och äta den där så krävs det en hel omställning. Jag måste få in en ny rutin för att hitta tid att äta. Ofta slutar det med att maten inte blir uppäten och frukosten stryks från listan den dagen. Samtal om att vi inte har pengar till bensin räkningen kan inte tas emot på arbetstid. Den får man ta 4 timmar senare när man kommer hem. Då är det dags för familjerutinen.

Vad betyder detta då?

Det betyder nog tyvärr att OM jag skall kunna leva ett liv med ”vardagsproblem” på heltid så kan jag inte arbeta. Och antagligen är det därför det flesta inte har fasta arbeten. Skulle jag kunna balansera ett förhållande/familj och ett arbete så krävs det att det är en själv stående kvinna under arbetstid. Som antingen löser sin tid medan jag är på jobbet. Eller orkar vänta till jag kommer hem. Nu säger jag inte att min fru inte var sådan. Vad jag säger är att vi aldrig tänkte i de banorna. Jag trodde min frånvaro tillhörde min diagnos, då jag tillhör de få som faktiskt har ett fast jobb.

Jag älskar min fru och min familj. Och jag önskar att jag hade kommit fram till detta för länge sen. Kanske hade jag då inte uppfattats som en enstöring som inte ens verkade vara med min egen familj. Kanske jag inte hade gett utstrålningen av att alla känt sig som ett hinder. Jag önskar jag kunde förklara detta till ALLA jag varit ikontakt med. Och önskar att det sista året aldrig skett.

Nu har det gjort det och det är inget jag kan göra åt detta. Min fru har gått vidare. Jag måste tyvärr göra det samma. Men jag älskar dom alla fortfarande över allt. Och jag skulle utan tvekan gjort allt om igen även om jag vet resultatet.