God morgon.

Ibland hatar jag verkligen känslor och sociala regler. Speciellt när de inte är logiska och koncisa.

Jag har som ni kanske vet diagnosen Asperger. Denna utspelar på olika sätt hos alla ”Aspies”. Men vissa grundkriterier måste man ”uppfylla” (låter nästan som ett intagningsprov).

En av dem är en emotionell och social störning. Detta innebär inte att man är känslolös utan mer att man blir överväldigad av känslor som man inte kan sätta fingret på utan då slår hjärnan bakut.

Jag hade ett samtal med min syster häromdagen och pratade lite med henne om detta med sociala regler som man inte logiskt kan följa. Om en Italienare står och flörtar med min flickvän te.x så är det oki. För det är så en italienare uttrycker sig. Skulle jag bete mig på det viset så är jag otäck, äcklig och respektlös mot min flickvän. Observera att jag inte sa något om att italienaren har flickvän. FÖR DET SPELAR TYDLIGEN INGEN ROLL. Italienare, Spanjorer, Fransmän… hos dessa ligger det i deras sociala natur att uppvakta kvinnan. Och bete sig som de är en högre varelse. Detta är något jag tycker är en fin gest mot det kvinnliga könet och ser inget fel i att bete sig på det viset om kvinnan blir glad eller känner sig uppskattad. Detta kan vara en kommentar om att de är fina i håret för att det syns att de bekostat tid och pengar på att få det att se bra ut. Det kan vara för att de piffar upp sitt klädval för en tillställning. Även här för att de lagt ner tid på att känna sig vacker. Det kan vara småbarnsmamman som sitter med dom på lekparken och TITTAR till sina barn. Här för att erkänna och berömma deras energi och ömhet mot sin familj.

Men skulle jag göra detta så tolkas det som att jag bara vill en sak. Ersätta min nuvarande eller som en kåt hingst, bara få kvinnan i säng (eller i värsta fall på rygg).

Detta tycker jag verkar konstigt. Varför får en person uppföra sig på ett sätt men inte en annan? Bara för etniskt ursprung…

En annan sak jag reagerar på är på en arbetsplats. Man råkar gå förbi och höra en arbetskollega säga till en annan att den är konstig/knäpp/ful osv… Och de båda skrattar… Dagen efter så pratar jag med personen ifråga och kommenterar på samma sätt att han/hon är konstig/knäpp/ful. Detta är helt plötsligt fel. Orsak? Jo det kan vara allt från att dessa personer jobbat ihop 2 månader längre än vi har. De kanske umgås efter arbetstid. Eller de är så ”dom” är.

Alla dessa sociala regler är en utmaning. För det finns inte bara svarta eller vita regler. Och man kan heller inte göra allt svart eller vit.

Jag förklarade för min syster på samma sätt som jag förklarat för min chef och vissa arbetskamrater.

OM jag hamnar i en social situation som för mig är ny. Så är det som att ställas inför ett nytt språk.
Vi förenklar detta lite. Jag började jobba i en grupp på 5 personer. Detta kallar vi för Svenskan.

Det tog ett tag innan jag lärde mig vem jag kunde säga vad till och speciellt HUR jag skulle säga det. Ibland kunde jag säga det öppet, ibland var vissa saker ok via Mail. Och ibland fick man absolut inte säga vissa saker om kollegor från annan ort var på besök.

Plötsligt blev det anställd en ny person. Denna person kunde vara äldre, yngre, ha en annan utbildning eller var av annat kön. Nu blev det genast lite svårare. För en ”normal” människa så visste man automatiskt vilka grammatiska förändringar som fanns i det nya språket. Men för mig blev det att sätta mig och gå igenom ALLT från början. I det nya språket visste jag inte om jag kunde använda mig av svenskans ”dåtid”. Eller var det nya grammatiska regler. Var skillnaden som mellan svenskan och norskan? Eller var det som svenskan och danskan?

Idag sitter jag i ett team med ca 13 personer. Jag säger ca: för jag vet inte riktigt vad som innefattar mitt team längre. Jag vet inte om det är någon som sitter över mig? Om vi 3 grupper som jobbar på platsen jobbar ihop? Detta har plötsligt gjort att jag inte vet om vi pratar ett skandinaviskt språk? Eller om vi till och med gått över på finska/lettiska/ryska eller rent av kinesiska…

Det kan låta löjligt för en annan. Men det tar ett tag innan jag fattar om skillnaderna är små eller stora. Detta beroende på hur mycket omgivningen orkar med mina ”samma frågor” hela tiden.

Jag fick en kommentar för lite över 1,5 år sen.
”Det jag förstått om Asperger är att dom vill bli behandlade som vanliga människor…”

Detta stämmer. Precis som en fotbolls spelare skulle vilja bli behandlad som Zlatan är. Eller som alla kvinnor vill bli behandlade som män.

Men vad en person vill och vad en person verkligen kommer att klara av är två olika saker.

Jag har i dagarna fått veta att vi skall flytta till sjukhuset och jag skall få ett eget rum. Eller ja… det är gammalt. Vad jag inte har ens brytt mig om att fråga är hur det skall hanteras med luncher. Under mina år på arbetet har jag inte ätit lunch i restaurangen en enda gång. Eller jo… jag har försökt. Men jag har problem med att folk ser mig äta. Därför äter jag alltid på mitt rum. Jag har nu fått veta att mitt rum på sjukhuset är inglasat. Det är troligen inte ok att ha draperier eller skydd för fönstren. Och man får absolut inte äta vid sin arbetsplats.

Detta innebär att jag inte kommer äta lunch på arbetsplatsen. Efter maten brukar jag sova 20 minuter. Detta kan jag ju inte göra i ett rum alla går förbi och tittar in i hela tiden.

Vi skall flytta i september och jag har panik som fan redan nu. Jag arbetar ofta under mina lunchraster för att jag inte gillar avbrott… men i fortsättningen kommer detta inte kännas som ett eget val utan ett ”krav”. Sitter jag på min stol så skall jag jobba. Har jag rast skall jag lämna rummet.

Förlåt men nu har jag skrivit lite om hur min asperger påverkar mig idag.

Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Nu är det ett tag sen. Jag är dålig på detta. Mest kanske för att jag är bra på att kommentera om mitt liv och att det då oftast tolkas som negativt. Till viss del är det nog det. Men samtidigt så är det mest bara information. Som rubriken till ...

Varför kan jag inte sova... Sitter och tittar påen massa filmer men börjar bara titta på dom... För mycket rullar runt i huvet på mig just nu. Jag mår enormt dåligt och fattar inte hur jag skall ta mig igenom dag för dag. Jag önskar jag kunde vrida t...

Hej... Nu skall du som läser detta inte ta detta som självömkan. Jag kan givetvis känna ibland att det är synd om mig själv som har hamnat i denna situation. Jag har själv satt mig här. Jag har gjort många dumma saker i mitt äktenskap. Jag har flörta...

Ja då va midsommar över och jag är helt oki. Jag bestämde mig för att inte dricka något. Och tror det va en bra ide. Jag satte mig istället och titta och läsa mycket om olika saker. Jag är ju rätt intresserad av nya hårdvaror till datorer. Och fick...

Jag är så jävla dum. Jag hade kontakt med henne igen. Och det va omtumlande. Hon vill vara vänner och säger att det finns ju inget som säger att det kanske inte skulle kunna bli vi igen... Efter lite för många så tog jag mod till mig och avblockerar ...